Kalla kriget
Vad var kalla kriget?
Det kalla kriget var en konflikt mellan USA och stora delar av västvärlden och Sovjetunionen och deras allierade i främst Östeuropa.
Konflikten pågick mellan åren 1945 och 1991 och kan betecknas som ett vilande krig där krigshotet alltid var närvarande men aldrig ledde till ett regelrätt krig mellan de båda sidorna.
Det kalla kriget var också ett propagandakrig där parterna strävade efter att överglänsa varandra och förhärliga sina egna ideologiska system samtidigt som de svartmålade motståndarens.
Orsaken till kalla kriget
Det finns flera teorier om orsakerna bakom det kalla kriget. I den äldre historieforskningen har historiker på respektive sida ofta anklagat den andra parten för att ha orsakat konflikten.
Modern historieforskning framhåller däremot att konflikten var alldeles för komplicerad för att vara frammanad av någon enskild sida. Istället pekar man idag på de ideologiska skillnaderna mellan de båda parternas samhällssystem som gjorde att en konflikt blev oundviklig i längden.
Östeuropa blir kommunistiskt
Efter andra världskriget växte USA fram som världens mäktigaste stat - både militärt och ekonomiskt. Men Sovjetunionen hade skaffat sig en stark militär position i Central- och Östeuropa och var fast besluten att befästa och stärka den.
Åren efter krigsslutet skärptes därför motsättningarna mellan stormakterna. I de delarna av Central- och Östeuropa som Sovjetunionen tidigare hade ”befriat” från den tyska ockupationsmakten, installerades nu kommunistiska regimer.
Kommunismen betraktades därefter som ett allvarligt direkt hot mot de västeuropeiska ländernas nyvunna demokratiska frihet.
Tvärs igenom Europa där de båda stormakternas intressen kolliderade började nu en "järnridå" växa fram - en osynlig mental och ideologisk gränsdragning som skiljde öst från väst (se kartan ovan). Järnridån var i praktiken, gränsen mellan de kommunistiska östländerna och de kapitalistiska västländerna. Gränsen gick precis genom Tyskland, som blev epicentret för kampen mellan två stormakter.
NATO - WARSZAWAPAKTEN
Det var också nu (1949) som västalliansen under USA:s ledning bildade försvarspakten NATO (North Atlantic Treaty Organisation). Sovjetunionen svarade senare (1955) genom att skapa Warszawapakten som var en liknande försvarsallians mellan de kommunistiska staterna. De båda blocken befäste därmed sina positioner militärt.
Den ökade kapprustningen mellan maktblocken skapade en slags terrorbalans, där de båda sidornas kärnvapen hindrade den ene från att anfalla den andre eftersom de då också skulle utplåna sig själva.
Terrorbalans och kapprustning skulle hädanefter bli de mest utmärkande dragen för kalla kriget. Båda maktblocken samlade på sig tillräckligt med atomvapen för att förinta hela världen.
USA ökar upprustningen
I början av 1980-talet valdes Ronald Reagan till USA:s nya president. Reagans hårda och oförsonliga förhållningssätt gentemot Sovjetunionen och kommunismen, i kombination med hans kraftiga ekonomiska satsning på USA:s försvar, medförde att konflikten trappades upp.
Syftet med den amerikanska upprustningen var enligt Reagan att Sovjetunionen skulle tvingas att rusta sig sönder och samman och därefter pressas till förhandlingsbordet.
Det överhängande hotet om kärnvapenkrig förde med sig att fredsrörelsen växte sig stark i västvärlden under efterkrigstiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar